Imorse var det svårt att kliva ur sängen, när klockan ringde la jag handen på min sambos mage.
Min son sparkade och jag känner hans lilla fot. Jag smälter, jag vill inte åka. Längtar efter honom, vill krama om honom och berätta för honom att jag älskar honom, aldrig släppa taget. Ska vara borta hela veckan nu så det dröjer innan jag får se honom igen. Saknar min sambo. Livet är lite hårt utan dem. Vilken mjukis jag har blivit.
Älskar min lilla familj, vill bara hem till dem hela tiden. Lycklig när jag tänker på dem, strålande glad när jag får vara med dem. Varje spark jag känner får mitt hjärta att slå frivolter av glädje. Stolt och lycklig är jag.