Igår fick min sambo flera sparkar i magen.
Hon beklagade sig lite men sen log hon och sa att det gjorde lite ont.
Själv ler jag, min son är visst en livlig liten krabat. Tänk att man kan bli så himla glad för att han rör sig. Vet inte vad det är men jag blir lycklig när jag känner hur han flyttar på sig. Längtar efter att han ska tita ut nån gång i April. Tiden går långsamt när man väntar, men när man tittar tillbaka så har det gått fort.

Ska ta och stämpla ut tidigare idag, vill hem och pyssla om min sambo som är sjuk och mår dåligt. Kanske ska jag ta en tur till en tygbutik först för att beställa cafegardiner till vårat köksfönster, vill inge gärna att grannarna tittar in genom fönstrena när vi sitter och äter.