Första inlägget kanske ska röra just det, faderskap.

Om nio veckor får jag äntligen träffa min son för första gången.
Förväntningarna är stora och funderingarna många.
Vem är denna lila individ? Visst har jag redan pratat med honom en hel del, för visst kan man prata med en mage. Det känns underbart när min son buffar och rör på sig inne i magen på min fantastiska sambo.

Vilken tur att man har får nio månader på sig att komma tillrätta med livet. För visst är det mycket som ställs upp och ner redan innan ett barn kommer till världen, i alla fall för mig och min sambo.

När jag äntligen fattat att jag skulle bli pappa spred sig paniken inom mig, vart ska vi bo, inte ska vi bo kvar i en trång tvåa mitt inne i stan eller? Snabbt vändes min värld upp och ner och det gällde att få rätsida på det så fort som möjligt.

Med facit i hand så gick allt bra, vi har flyttat till hus och har inrett en barnkammare i god tid innan vår sons ankomst. Men allt är inte klart, vi har lite kurser att gå på, för vad vet vi om att var föräldrar?

Redan i ett tidigt stadie införskaffade jag böcker som kan ge tips och råd om hur man hanterar ett litet barn. Sen är det självklart att teori och praktik inte alltid går hand i hand. Men om jag kan ta in teori nu så har jag i alla fall lite kött på benen när verkligheten står där och knackar på min dörr.

Varje dag av min sambos graviditet har varit ett äventyr, hennes humörsvängningar, hennes behov av trygghet och bekräftelse samt all glädje som vi tillsammans upplevt. Vi väntar och längtar med spänning, förväntningar och förhoppningar på vår sons ankomst. Oron över själva födseln är stor, speciellt hos min sambo, själv försöker jag att vara lugnande och trygg, vill inte visa min oro för henne, för den kan lätt smitta av sig.

Visst känner även jag oro, oro för att se min älskade sambo i smärta, oro för att något ska gå fel. Som tur är så vet jag att vi i Sverige har otroligt duktig vårdpersonal så min oro kanske är smått obefogad, men den finns där ändå. Oro är väl inte bara av ondo, oro håller oss alerta och vakna, ett visst mått av oro gör oss nog bara gott.

Att bli pappa känns stort, ofattbart, och helt underbart. Jag vill skrika av lycka och dansa av glädje för så bra känns det. Sen kommer säkert många berätta att det inte bara är roligt att vara förälder och att det kommer komma motgångar, visst är det så, men en motgång ger en framgång så mycket mer betydelse.