Idag opererar läkare på min sons morfar. Alltid otrevligt att ha nära och kära på operationsbord även om det bara rör sig om ett knä som skall lagas. Min svärfar har under de senaste åren haft allt mer ont i sitt knä, det smärtar mig att se honom våndas. Även om han är en riktig man som biter ihop och tar smärtan utan ett ord så ser man att det gör ont. Hoppas verkligen att han blir bra så att han kan gå och röra på sig utan problem. Vill gärna att min son ska kunna leka med morfar och springa omkring på hans stora tomt och sparka boll eller vad dom nu kan tänkas hitta på.

Min svärfar är en man som inger respekt på ett sätt som få andra gör. Han pratar sällan när vi är många, men när man får en stund ensam med honom har han massor med kloka tankar och funderingar. Jag kan ärligt säga att jag ser upp till honom, kan jag uppnå hälften av vad han åstadkommit kan jag vara stolt.

Min egen far är inte så illa han heller, men tyvärr kan jag finna honom en aningen bitter ibland och det är synd.