Det är äntligen helg, veckan har varit lång och tuff. Igår stäades det och fejades, vad jag gör mig till för min sambo. Snart bär det av till svärföräldrarna där jag ska laga mat och sen på kvällen blir det troligen let's dance eller så ska det låta som tydligen drar igång idag. Fan va fint det blev i huset, bar in hyllor, skrivbord och böcker till arbetsrummet, fint blev det. Undrar om min sambo blir förvånad.
Min röst gick bort, en stark familj som samtliga förespråakar Volvo är svår att döva. Sambon och hennes familj var inte så väldigt medgörliga när jag förslog andra alternativ t.ex. Mazda 6. Mazda 6 är en skitbil i mina ögon, saknar den rätta känslan. V70n är ganska så gubbig men praktisk. Stor bil för en vettig peng, klokt val om man får tro min sambos familj och teknikens värld. En svart V70 och en gubbkeps så är jag på, ingen beige inredning bara. Får lägga mig när jag möter ett sådant starkt motstånd. Tyvärr måste jag erkänna att V70 är en fin och bra bil. Villa har jag redan så nu är det bara vovve som saknas.
Ska jag skriva Svensson på brevlådan? Jag ska inte skriva för mycket utan lagom...
Med en så låg kvalitet på bidragen tycker jag att man ska lägga ner hela skiten. Eller låt gymnasie elever köra festivalen, troligen kan vi få en aningen högre kvalitet på låtarna då. Upp och hoppa, vilket skämt och hur kommer det sig att vi har ett bosniskt bidrag i den svenska festivalen? Sverige som exporterar så mycket bra musik till utlandet borde kunna leverera kvalitet till festivalen. Pensionera Ingela Pling är ett annat förslag, vilken smörja. Ska bli spännande att se vad det är för dynga som festivalen har att erbjuda på lördag. Sen kan man skrota Christian Luuk, han tar för mkt plats i programmet, han inte speciellt rolig heller. Humornivån är i klass med Hjälp på 4:an som i den senaste säsongen sjunkigt så lågt man bara kan. Trist att se duktiga komiker göra så trist humor.
Halva veckan har snart gått, trist att vara ensam. Igår tränade jag en stund, det var befriande. Trist att komma hem till ett tomt hus, stekte två hamburgare som jag åt framför TVn. Efter maten gick jag och plockade ihop alla lösa papper som fanns här och var i huset. En låda i ett rum, en bunt i ett annat. Mycket skräp blir det, slängde en massa papper. När jag gav upp låg det papper över hela vardagsrummet i olika högar. En skål med glass kunde kanske trösta min ensamhet, gick och hämtade en skål och slog över till 6:an som visade film. I pausen gick jag upp på övervåningen för att vika ihop tvätten som jag hämtat tidigare i tvättstugan. Trött blev ja, skippade slutet på filmen och somnade.
Hur kan man låta så många dåliga bidrag vara med i festivalen? The Nicole, Andra generationen, va i helvete är det för smörja, är det inte illa nog att de etablerade artisterna suger? E-typen med flera är så dåliga att jag får ont i öronen. Tur att det finns ett par guldkorn, då menar jag inte "I LOVE EUROPE" som låter som en nyversion av "BLUE HAWAII". Ska man behöva skämmas för att man bor i Sverige, förr skrattade jag åt många av de östeuropeiska bidragen, men nu inser jag vart vi alla är på väg. Kebabpizza Slivovitza, vem kommer på något så idiotiskt och varför får ett sådant bidrag vara med i festivalen? Jag ska be min styvmammas utvecklingsstörda syster skriva och sjunga ett bidrag nästa år och döpa henne till Ingela Pling. Melodifestivalen 2009 kommer att bli toppen.
Imorse var det svårt att kliva ur sängen, när klockan ringde la jag handen på min sambos mage. Min son sparkade och jag känner hans lilla fot. Jag smälter, jag vill inte åka. Längtar efter honom, vill krama om honom och berätta för honom att jag älskar honom, aldrig släppa taget. Ska vara borta hela veckan nu så det dröjer innan jag får se honom igen. Saknar min sambo. Livet är lite hårt utan dem. Vilken mjukis jag har blivit. Älskar min lilla familj, vill bara hem till dem hela tiden. Lycklig när jag tänker på dem, strålande glad när jag får vara med dem. Varje spark jag känner får mitt hjärta att slå frivolter av glädje. Stolt och lycklig är jag.
Besök hos barnmorskan på alla hjärtans dag. Vår barnmorska är sen som vanligt. Tio minuter för sent kommer hon och hämtar oss. När hon undrar hur vi haft det sedan sist så har allt varit bra. Mätning, vägning, blodsocker och puls ska testas. Barnmorskan känner på magen, hon ser lite kluven ut. Känner du honom inte undrar jag. Jodå, här är huvudet, ryggen och rumpan, svara hon. När allt ska in i datorn inser vår barnmorska att allt inte är som det ska. Vår son har inte växt ordentligt enligt mätningarna, är det säkert att allt varit bra? Nja, min sambo har ju varit sjuk en vecka och det är stressigt på jobbet, men va fan. Oron börjar stiga i rummet, både jag och min sambo känner oss illa till mods. Ultraljud, javisst, vi kan vänta. En timme till ultraljud, min sambo snyftar och vi går ut för att ta en fika. Inombords skriker jag av oro, men utåt är jag lugn, min sambo behöver mitt stöd och lugn. Vi fikar en snabbis för att åter sitta och vänta i ett väntrum. I besöksrummet filmas det, tydligen är det en dokumentär på g. Tiden går långsamt. Äntligen vår tur. Vår son rör på sig, han ser ut att må bra. Värdena ser bra ut, han följer kurvan som han ska. Vi återvänder till vår barnmorska och hon tar lappen från ultraljudet, granskar den och säger, ojdå han har visst vänt sig.
Hjärtat slår dubbelslag av glädje, jag håller tillbaka glädjetårarna, men lyckan sprider sig i hela kroppen. Det gör tröttheten också, helt slut tar vi tunnelbanan till Danderyd där vi hämtar bilen. Det får bli mat från Stoppet idag.
Skulle hämta bord och stolar förra fredagen. Kommer till MIO med en lasbil för att få plats med allt. En kille tar mitt papper med vad jag ska hämta och springer iväg. När han kommer tillbaka har han med sig två paket. Lite undrande vart mina stolar är så frågar jag efter dem. Näe, några stolar har vi inte, dom finns inte här. VA? När jag köpte bordet, stolarna och soffan så var det bara soffan som jag inte kunde få direkt. Men mina stolar är borta, det kommer nya om tre veckor... Tre veckor, men min familj skulle ju komma på lördag. Illa illa, MIO sjunker i aktning hos mig..
Idag är Göteborsmaffian på väg upp till Stockholm. Klockan 17:00 ska dom åka, vilken väg dom klart vet bara Garmin. Ikväll tar dom in på ett hotell och imorgon kommer dom och hälsar på. Vart ska jag få plats med dem, har ju bara ett köksbord för 4 personer. Sofforna i vardagsrummet har jag sålt och den nya kommer först vecka 9. Får hämta matsalsbordet på Mio idag, hade tänkt hämta det samtidigt med soffan.
Mycket nu, igår hämtade jag ett skötbord i Bromma, fick det för under halva priset vilket var ett kap. Att flytta innebär en hel del kostnader, borde köpa så mycket. Får se hur långt pengarna räcker, sen får jag anmäla mig till lyxfällan.
Min undervara Civic från 04 måste bort och lämna plats till en stor kombi, det gör ont att göra sig av med min pärla. Roligare och billigare bil att äga och köra lär bli svår att finna.
Vad ska man köpa då? Valen är många, men vad ska man ha för bil som ung pappa?
Har sneglat lite på Mazda 6, Saab 95, Toyota Avensis. Tror bara det är Mazdan som kan ses som lite ungdomlig utav dom alternativen. Som sagt svider att lämna en bil man gillar så skarpt. Ska försöka åka och testköra så många olika bilar som möjligt och se om jag kan hitta en bil som jag gillar lika mycket som min fina civic.
Det är något visst med att äga en Honda, dom gör bilar som få andra, kan inte sätta fingret på vad men skillnad är det. Hade pengar inte varit en faktor hade jag nog köpt nya CR-Vn som är otroligt fin.
Min son ska åka snyggt, tryggt och säkert, men sen vill jag som pappa ha en bil som representarar mig en smula. Finns den bilen tro?
Det är kaos i paradiset, ilska, frustration och elände. Min sambo var arg som ett bi igår, så arg så hon grät. 41 på teoriprovet är väl inte toppen, hemma hade hon haft 60 - 65 rätt. Men har man gjort samma prov ett flertal gånger lär man sig svaren och funderar inte på varför dom är rätt.
Gör rätt gör om var väl inte det svar hon önskade sig, jag fick helt enkelt ändra min taktik. Vi gör proven tillsammans och så får du berätta hur du tänker sa jag.
Vi börja de så smått, men när vi kommer till något som rör matematisk slår det slint för henne. Arg igen och jag försöker förklara men viljan att förstå verkar ha försvunnit. Paniken börja ta tag i henne nu, snart måste hon ha klarat teorin om hon ska hinna ta körkort innan vår sån ska titta ut.
Jag blir lite trött när jag inser att det är många som inte är teoretoiskt lagda som klarat körkortsteorin, varför flunkar hon? Vi får kämpa på och försöka igen och igen.
Min granne Anna gav mig en esprsso maskin i helgen, den satt inte alls fel. Imorse var man som ett lik igen, min sambo sparkade, gnydde och snarkade hela natten. En kopp espresso räddade min morgon, fy vad trött man är klockan runt klockan 6 på en måndagsmorgon. En hel vecka framför en att kämpa igenom. Kallt och halt ute, brrr.. Ville bara ligga kvar under det varma täcket och inte ens fundera på att sticka ut så mycket som en tå utanför sängen.
Va stor hon börjar bli, min sambo alltså. Min son sparkar och rör på sig i magen på henne, börjar nog bli trångt nu. Inte så många veckor kvar nu. Denna veckan ska vi på kurs. Totalt ska vi gå på tre delar, en i Februari och två i Mars. Ska snart ut och resa för sista gången innan min son anländer, en sväng till Frankrike.
På tisdag skriver min sambo teoriprov, får hålla tummarna för att allt går vägen, ett körkort är nog inte fel nu när hon ska vara hemma i nästan ett och ett halvt år.