Igår var jag på föräldra kurs, efter jobbet åkte jag och mina sambo in till stan, vi var ute i väldigt god tid, det gillar jag. Vi tåg tunnelbanan från Universitetet, bytte linje vid T-centralen för att till sist gå av på medborgarplatsen. Vi var lite hungriga så vi knallade in på Cozy som jag inte tycker är så Cozy. En stor chesseburgare stod på menyn så jag beställde en sådan. Medans vi satt där och väntade på maten tittade jag ut och såg på alla människor som gick, cyklade eller åkte bil, vart är ni alla på väg? Min blick fastnade på en man som satt i en port på andra sidan gatan och jag kunde inte låta bli att undra hur han hamnade där. Vad var det som gick snett, vilket öde väntar honom? Ärligt talat tror jag inte att han skiljer sig så mycket från alla andra som jag sett ute på gatan. Vägen från hans plats till mannen som passerar honom är nog bara lång åt en hållet, varför är vägen ner alltid snabbare än vägen upp? Samtidigt fick han situation mig att tänka, vad är det som är viktigt i livet, hur blir man en fri varelse, går det? Mannen i porten är en förlorad själ som tappat styrfarten, som trillat mellan stolarna, som inte passar in i vårt samhälle. Varför låter vi det hända, varför reagerar ingen på att han sitter där? Medmänniskor borde fångat denna individ när han föll och dämpat fallet. Lätt att säga, svårt att göra skulle jag tro, men ett engagemang borde räddat honom från att falla riktigt så långt.